Jag blir så oerhört berörd varje gång jag bläddrar i "Ceausescus Barn" av Kent Klich. Boken är för mig en bra påminnelse att jag nångång måste göra något liknande med mitt foto. Något som kan berättas och kan bidra till debatt och utveckling. Det sker nog dock inte inom de närmaste åren. Skall först skaffa mig ett liv och ett psyke som håller. Sen så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar