Byn med det blå huset

Lördag, Tunnelbanans röda linje kl 18 på väg mot Hornstull.
Snett mittemot mig sitter en tjock gubbe med skeva ögon och mumlar.
En asiatisk tjej med långa ben(hör inte till historien) slår sig ner mittemot gubben.
Gubben ler med sitt skeva leende åt tjejen men hon ignorerar.
Han stoppar ner handen i bröstfickan på sin skjorta och utbrister på grövsta gotländskan;
"Naj man kanske skulle räkne sine pengar!"
Ur fickan kommer en ENORM bunt sedlar!
"Femhundra...tusen..ettusen femhundra..tvåtusen.."
Tjejen blir obekväm, tar upp mobilen och ringer något samtal för att fördriva tiden.
"trettiofemtusen..trettiosextusen... Jaha, inte ens fyrtiotusen har jag!
Nahaj va skall jag göra för dehär pengarna då? Kanske bjuda någon på krogen?", mannen tittar på tjejen för att få någon respons.
Tjejen pratar lite högre i mobilen för att överösta.
Mannen fortsätter med små tysta "hallå? hallå?"
Tjejen får nog och reser sig upp, går iväg och sätter sig ett par säten bort.

Mannen lägger besviket ner sina pengar i fickan.
Mariatorget, och en ny tjej slår sig ner mittemot mannen.
"Nahaj, man kanske skulle ta o räkne sine pengar?" och sneglar mot tjejen mittemot, "ettusen.. tvåtusen..tretusen"
En kille som sitter bakom mannen vänder sig om och ber honom att ge sig.
"Det är inte så himla smart att sitta och räkna sina pengar på tunnelbanan, finns ganska mycket oärliga människor här"
Gotlänningen avbryter, "Du grabben, jag har bott här i månge år! Ja känna alle här!"

Vi rullar in på Hornstull och jag måste hoppa av, missar därmed fortsättningen.
Helt SJUKT att sitta med 36000:- i femhundralappar och locka tjejer på tunnelbanan!