Med min vanliga tur så missade jag nästnäst sista tunnelbanan till Gärdet, så jag fick vänta i 30 min.
Medans jag väntar så slår sig två män ner brevid mig på bänken. De kramar om varandra och viskar lite. Så jag drar en snabb slutsats och ger vänligt bort min ros(som man fick gratis på skeppsbron) till herrarna.
Mannen som tar emot rosen tackar och sträcker fram den till sin partner som verkar ganska väck.
Partnern tar tag i rosen och börjar piska mannen med rosen så att bladen skvätter hej vilt.
"Men du kan ju inte ha sönder rosen! Vi fick ju den precis av pojken här brevid"
Partnern tittar nu upp på på mig med sina blodsprängda fylleögon och utbrister "Kolla vilken förtrollande kille! Vart tror du han är påväg?"
"Nej han skall inte med oss iallafall, han vill nog hem och sova"
Sen börjar mannen berätta för mig att han egentligen är en helt vanlig barnläkare på Karolinska som har fru och barn men som bara ville ha lite kul för kvällen.
Tåget rullar in och jag går oroligt på tåget eftersom de båda har blivit ganska påträngande.
Till min förvåning så är det bara mannens partner som skall med. Och givetvis så sätter han sig brevid mig och börjar prata om deras galna kväll.
Jag höjer demonstrativt volymen på min ipod och tittar ut genom fönstret för att få honom att förstå att jag inte vill prata.
Då dyker Barnläkaren upp utanför fönstret och drar ner Byxorna och trycker upp könet vid rutan.
Partnern börjar gapskratta och pekar mot kuken.
Tillslut rullar vagnarna iväg och han hoppar senare av 2 stationer bort.
Lättad så åker jag vidare mot Gärdet.
Varför hamnar jag alltid i skumma situationer? Jag måste ha någon speciell aura som drar till sig konstiga människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar