Kristallkulan

Jag och min Morfar hade en väldigt bra relation. Jag älskade att dra hem till hans lägenhet och leka. Som barn var jag ganska dampig och var alltid tvungen att pyssla med något, bygga något, ta sönder något. Morfar brukade ta hem lite elektroniksaker ifrån fabriken som han jobbade på. Han hade en garderob full med prylar som jag brukade sitta och mixtra med. Jag fick göra i princip vad jag ville hos honom.

 

Men nu till det jag kom att tänka på idag.

Det mest faschinerade med Morfars lägenhet var en kristallkrona som hängde i vardagsrummet. Jag brukade sitta i soffan och stirra med girig blick på en oerhört vackert slipad Kristallkula som hängde längst ner på kronan. Jag hade givetvis frågat för längesen om jag fick den stora kristallkulan, men morfar ville ju såklart inte förstöra sin kristallkrona. 

Frustationen var stor och jag önskade mig till och med morfars kristallkula i julklapp. Men jag insåg att jag aldrig skulle få den.

På julafton fick jag ett kubiskt paket av min Mamma, och i kartongen så låg en Kristallkula, en alldeles egen! 

Min Mamma hade letat runt i Visby efter en affär som säljer kristallkronor och frågat om de har en slipad kristallkula till salu. Och tillslut hade hon hittat en.

Jag får lite gåshud bara jag tänker på det! Otroligt fint gjort. 

Dock har jag ingen aning om vart kristallkulan är idag. Jag kommer ihåg att jag brukade leka diamantgruva i sandlådan med min alldeles egna kristallkula.